Att bana väg för omställningen: Hinder och drivkrafter för en utvidgning av agroekologin inom Europeiska unionen

Utbredningen av agroekologi i Europa hämmas av en komplex uppsättning sammanhängande hinder som spänner över politiska, ekonomiska, tekniska, sociala och miljömässiga dimensioner. Med utgångspunkt i intressenternas synpunkter från agroekologiska initiativ har vi identifierat några centrala hinder: bristande medvetenhet, skiftande politiska prioriteringar, inkonsekventa regelverk på EU-, nationell och lokal nivå, komplexa administrativa förfaranden, kortsiktiga finansieringscykler, stödsystem som fortfarande är dåligt anpassade till agroekologiska system, marknadshinder – däribland ett begränsat antal specialiserade försäljningsställen och svag medvetenhet hos konsumenterna om mervärdet – samt orättvis konkurrens från importvaror av låg kvalitet. Ytterligare utmaningar är arbetskraftsbrist, otillräcklig och oöverkomlig maskinpark, bristfällig infrastruktur för korta leveranskedjor samt begränsad deltagande och kontextspecifik forskning. Trots dessa hinder har agroekologin viktiga styrpunkter: motiverade jordbrukare, nya generationer som är öppna för förändring samt samarbetsstrukturer som främjar förtroende, gemensamt kunskapsskapande och experimenterande. Med utgångspunkt i dessa resultat föreslår vi följande politiska rekommendationer: en sammanhängande och långsiktig stödjande politik, omfördelning av ekonomiska resurser, förbättrade arbetsvillkor, investeringar i anpassad infrastruktur och teknik, en rättvis marknadsutveckling samt stärkta ramar för deltagarbaserad forskning för att möjliggöra hållbara agroekologiska omställningar.