Några exempel på fördelar och begränsningar med markörassisterad selektion hos potatis

Markörassisterad selektion (SAM) är endast möjlig om de molekylära markörerna är lätta att använda och ger värdefull information. Hos potatisen, som är en tetraploid och heterozygot art, är SAM för närvarande fortfarande relativt outvecklad. Vår strategi har varit att, å ena sidan, söka efter molekylära markörer kopplade till egenskaper av intresse utifrån diploida populationer i segregering och testa deras överförbarhet till tetraploidnivå, och, å andra sidan, att testa redan publicerade molekylära markörer i olika tetraploida genpooler. De modeller som valdes ut var resistens mot skadegörare (bladmögel orsakat av Phytophthora infestans, resistens mot cystnematoderna Globodera rostochiensis och G. pallida samt resistens mot Y-viruset) och glykoalkaloidhalten i knölarna. I fall av enkel genetisk determinism (som för Ry-genen som ger resistens mot Y-viruset från Solanum stoloniferum eller R1-genen för resistens mot bladmögel från S. demissum) kunde de publicerade markörerna valideras i olika genpooler. När det gäller genen H1, som ger resistens mot G. rostochiensis, visade sig den markör som var tillgänglig vid projektets start inte vara kopplad till resistensen i vårt material, men andra markörer har validerats sedan dess. När det gäller oligogen resistens, exemplifierad av resistensen mot G. pallida, vars genetiska determinism styrs av två QTL:er, testades överförbarheten hos fyra markörer som gör det möjligt att spåra QTL:en med stark effekt, GpaVspl, i olika tetraploida genpooler. Två markörer som gör det möjligt att spåra QTL:en med svag effekt, GpaXIspl, har också validerats. Samtliga markörer har överförts till de professionella samarbetspartnerna, som nu använder dem i olika omfattning i sina avelsprogram. När det gäller egenskaper med polygenisk determinism (resistens mot bladmögel och glykoalkaloidhalt) förefaller det för närvarande för tidigt att överväga SAM.