Förbättrade villkor för odling och användning av triticale inom ramen för ett hållbart jordbruk

Detta program, som samordnade arbetet hos en offentlig forskningsorganisation (INRA), ett tekniskt institut (ARVALIS – Institut du végétal) och förädlare (GIE TRITICALE), omfattade både produktionsaspekter (kvävegödsel, sortval) och användning (korn och halm) av triticale, både kvantitativt och kvalitativt, med målet att lyfta fram och förstärka fördelarna med triticaleodling för ett hållbart jordbruk. Studien baserades på samlingar av triticale-sorter som odlas i Frankrike samt på material för genetisk diversifiering, härrörande från nya korsningar mellan vete och råg. Studien bekräftar att proteininnehållet, ett viktigt kriterium för djurfoder, för triticale, liksom för vete, har ett negativt samband med avkastningen. Den visar dock också att vissa genotyper avviker positivt från detta samband, särskilt flera av de nya föräldraplantor som utvärderats. För att öka proteinhalten visar vi att triticale reagerar positivt på en uppdelad och senare gödsling (i slutet av uppväxtsfasen) och att triticales kvävebehov är cirka 2,6 kg kväve per quintal spannmål, vilket är lägre än för mjukvete (i genomsnitt 3). Slutligen är aminosyrasammansättningen också intressant hos triticale, särskilt vad gäller lysin. Formlerna för att förutsäga lysinhalten i förhållande till den totala kvävehalten har reviderats och visar fortfarande ett högre förhållande än hos vete, även om denna fördel har minskat något under de senaste tjugo åren. När det gäller foder till enkelmagade djur är en stark fytasaktivitet också viktig för ett effektivt utnyttjande av fosfor (som huvudsakligen förekommer i form av fytinsyra i spannmål): bättre tillväxt och mindre utsläpp till miljön. Vår studie understryker triticalens betydelse vad gäller fytasaktivitet: i genomsnitt höga nivåer och stor variabilitet (från det enkla till det tredubbla) bland den samling av triticale som har registrerats i Frankrike. Den bekräftar också att den genetiska faktorn spelar en dominerande roll för denna egenskap. Slutligen har olika metoder för att mäta den stora halmproduktionen hos triticale testats. De visar på en stark miljöeffekt men avslöjar samtidigt några genotyper med hög biomassa. Det är inte enkelt att bryta ned denna egenskap i grundläggande komponenter, och särskilt höjden kan långt ifrån förklara allt.