Karakterisering och optimering av registreringssystemet för vinterärtsorterna under åren 2007, 2008 och 2009

Syftet med studien var att anpassa den diagnostiska metod för begränsande faktorer, som tidigare utvecklats för vete, till ärter, med utgångspunkt i registreringsnätverket för klassiska hr-vinterärtsorter (som inte är fotoperiodreaktiva) samt det nya nätverket av fotoperiodreaktiva vinterärtsorter av typen Hr (som kan sås tidigare). Ett av målen var därför också att diskutera uppbyggnaden av detta nya nätverk. Det var nödvändigt att använda befintliga agronomiska modeller eller sådana som utvecklats inom ramen för studien för att beräkna de beskrivande variablerna för vissa begränsande faktorer, särskilt för att uppskatta tidpunkten för vissa utvecklingsstadier (blomningsstart, början av kärnfyllningen), samt för att beskriva begränsande faktorer som vinterfrost, vattenstress, kvävebrist och tryck från ascochytos. Analyserna av de begränsande faktorerna, som utfördes på fyra kontrollsorter (tre av typen hr, 1 av typen Hr) gjorde det möjligt att förklara 51–66 % av avkastningsvariationerna med 3–6 begränsande faktorer, och 43–84 % av variationerna i proteinavkastningen med 3–7 begränsande faktorer, vilket ligger mycket nära siffrorna för avkastningen. Vi har påvisat den dominerande betydelsen av ascochytos, höga temperaturer mellan blomningens början och fröfyllningens början (vilka har en mindre uttalad inverkan på proteinavkastningen), torka och brist på solinstrålning under samma period (vilka har en mer uttalad inverkan på proteinavkastningen). De begränsande faktorerna i början av odlingscykeln (förluster av plantor, försenad uppgång samt, i bergsmiljöer, frost mellan blomningsinitiering och blomningens början) har särskilt påverkat tidigt sådd vinterärtor. Uppbyggnaden av Hr-nätverket har skett med hjälp av fyra faktorer som begränsar avkastningen. Detta gör det möjligt att belysa särdragen hos vissa miljöer och tyder på att mångfalden av begränsande faktorer bör ökas genom val av nya odlingsplatser eller genom variationer i odlingsmetoderna. Användningen av minst två kontrollsorter är också önskvärd för att öka denna mångfald.