Att lära sig självständighet inom system för blandodling och mjölkproduktion

Autonoma system för blandodling och djurhållning har många agroekologiska fördelar. Syftet med denna studie är att förstå och formalisera hur autonoma system för blandodling och djurhållning fungerar, samt hur de gradvis byggs upp utifrån situationer där externa insatsvaror används. Vi analyserar utvecklingen av jordbruksmetoderna under övergångsfasen ur jordbrukarens perspektiv: vi formulerar den som en omvandling av jordbrukarens arbetsinsats. Vi presenterar en analys av fyra diversifierade system för kombinerad växt- och djurproduktion som har utvecklats mot självförsörjning. De självförsörjande jordbrukarna som bedriver blandodling och djurhållning skapar nya enheter, som varierar beroende på jordbrukaren: besättningens självförsörjning av foder, självförsörjning av halm, djurhälsa, besättningens näringsbalans...De agerar genom att utnyttja ny kunskap och nya indikatorer som förvärvats steg för steg under övergången. Utvecklingen av dessa nya sätt att tänka och agera har skett genom att utnyttja olika resurser, varav vissa är gemensamma för de fyra studerade gårdarna. Trots dessa gemensamma resurser är driften av dessa fyra gårdar mycket unik: denna särart är ett resultat av kravet på omlokalisering av jordbruksverksamheten inom dessa system. Omlokaliseringen bygger på återupptäckten och mobiliseringen av systemens interna resurser, utan att ta till externa insatsvaror. Merparten av de interna resurserna finns i gränsytorna mellan odling och djurhållning.