Kontroll av fosfatgödsel: från gödslingsstrategier till hållbar förvaltning av en resurs som blir alltmer sällsynt

Fosfor (P) är både ett oumbärligt näringsämne för växter, en potentiell förorenare av akvatiska ekosystem och en icke-förnybar resurs som blir alltmer sällsynt. Sedan 1990-talet har framstegen inom fosfatgödsling, i ett ekonomiskt sammanhang som uppmuntrar jordbrukarna att sänka sina produktionskostnader, lett till en betydande minskning av tillförseln av mineraliskt fosfor. Överskottet i fosforbalansen i de franska jordarna har minskat från +18 kg P ha-1 år 1990 till +4 kg P ha-1 år 2006. De parallella framstegen inom insamling, rening och avfosfatering av avloppsvatten har lett till en konstaterad förbättring av tillståndet i inlandsvattnen vad gäller fosfor, dock med stora regionala skillnader. Utsikterna till en brist på fosforresurser av sedimentärt ursprung leder idag till att man överväger att utarbeta scenarier som främjar återvinning av detta grundämne. Ur denna synvinkel utgör specialiseringen av produktionssystem och regioner, med geografisk åtskillnad mellan djurhållnings- och växtodlingsområden, ett hinder för en mer hållbar förvaltning av resursen.