Geofysiska metoders betydelse för kartläggningen av markens bördighet

För att på bästa sätt anpassa jordbruksmetoderna till växternas behov och samtidigt begränsa gödslingens miljöpåverkan är det viktigt att ha så detaljerad kunskap som möjligt om markens egenskaper, som utgör odlingsunderlaget, eftersom dessa kan variera kraftigt både över tid och mellan olika platser. Här presenterar vi användningen av några verktyg inom geofysik för undersökning av marken, särskilt metoden med elektrisk resistivitet, för att karakterisera jordens bördighet. Inledningsvis redogörs för de grundläggande principerna för mätning av elektrisk resistivitet samt för prospekteringsmetoderna med sondering, elektriska paneler och elektriska släpkablar. Därefter visar vi att jordens struktur, en nyckelfaktor för den fysiska bördigheten, i enkla fältförhållanden kan karakteriseras med hjälp av elektrisk resistivitet. Det är särskilt möjligt att skilja ut områden som är kraftigt kompakterade av jordbruksmaskiner från områden som är mer porösa eller sprickiga. Dock kan den faktiska geometrin hos de kompakterade områdena och kompakteringens intensitet inte härledas från den elektriska prospekteringen. I ett andra steg visar vi att jordens nitrathalt – förutsatt att den ligger inom det vanliga intervallet för jordbruksmark – inte påverkar signalen för den elektriska resistiviteten, vilken därför inte kan utgöra en diagnostisk metod för att bedöma jordens kemiska bördighet.