Att ta fram en ideotyp för äppelsorter avsedda för agronomiskt högpresterande fruktträdgårdar med låga insatsmedel

Fruktodlingen utsätts för närvarande för en rad växande påfrestningar som äventyrar dess resultat. En genomgripande förnyelse av odlingsmetoderna måste inledas, där man förenar kompetensen hos genetiker och förädlare, agronomer, patologer, fysiologer, modellutvecklare, men även socioekonomer och företrädare för fruktodlingsbranschen. Det är framför allt nödvändigt att ompröva utformningen av sortideotyper genom ett helhetsperspektiv där sorten återplaceras i sin miljö, utsätts för odlingsmetoder och olika behandlingar och ingrepp, inom ramen för en komplex växelverkan som måste optimeras för att möta de olika ekonomiska och miljömässiga utmaningarna. I denna artikel försöker vi lyfta fram några centrala idéer som ligger till grund för den forskning som bedrivs vid INRA och som gör det möjligt att ta itu med den tredubbla komplexitetsnivån som måste beaktas vid utformningen av ideotyper: (i) att kombinera gynnsamma alleler från flera gener för varje egenskap, (ii) att kombinera flera egenskaper vars genetiska determinism eller fysiologi kan visa sig vara motstridiga, (iii) att söka efter gynnsamma synergier mellan genetisk potential, miljöeffekter och odlingsmetoder.