Stormens miljöpåverkan och konsekvenser för vatten- och kolcyklerna

Den fysiska miljön och skogsvårdsmetoderna i den sydvästra produktionsskogen med havstall-väst samt markanvändningen och fördelningen av det berörda landsbygdsområdet mellan odlingsmark och snabbt växande stadsområden gör den särskilt sårbar för stormar och förklarar delvis omfattningen av de skador som observerats efter de senaste stormarna. Vattenkretsloppet, hydrologin och kolkretsloppet i de stormskadade skogarna har förändrats avsevärt till följd av stormarna Martin och Klaus. Deras evapotranspiration kan ha halverats, vintertidens markvattensättning har ökat och avrinningen till ytvatten har tilltagit. Ekosystemets nettokoldioxidbalans har vänts; de skador som uppstått kan förvandla ekosystemet från en koldioxidsänka till en koldioxidkälla genom att minska dess fotosyntesförmåga och öka mineraliseringen av organiskt kol samt mängden biomassa som tillförs marken. Exceptionella stormar som Lothar, Martin, Gudrun, Klaus eller orkanen Katrina har därmed avsevärt försvagat den kontinentala koldioxidbalansen i Europa respektive USA. Mot bakgrund av osäkerheten kring hur stormförhållandena kommer att förvärras är det därför klokt att identifiera och utvärdera de olika alternativen för anpassning av skogarna i Landes de Gascogne till stormar.