Vilken fruktförädling krävs för en hållbar produktion med låga insatsmedel? Metodik för ett decentraliserat nätverk för sortförädling

Den franska fruktodlingen omfattar nästan 140 000 ha (vilket motsvarar 1 % av den totala jordbruksarealen). Eftersom odlingen till stor del bedrivs utan begränsningar vad gäller insatsmedel har man ägnat liten uppmärksamhet åt att studera beteendet vid låga insatsnivåer och är uppenbarligen otillräckligt förberedd på de utmaningar som Ecophyto 2018 medför. Det projekt som vi har genomfört syftade till att kartlägga de metodologiska grunderna för ett försöksupplägg med minskad användning av bekämpningsmedel, i syfte att på bästa sätt sålla bland de genetiska resurserna inför deras framtida användning. Projektet utvecklades på aprikosträd inom ramen för ett projekt med flera försöksplatser, baserat på fällodlingar med fullständig randomisering, vilket gjorde det möjligt att i) bekräfta, precis som man tidigare kunnat göra på äppelträd, att de behandlingar som utfördes enligt konventionell odling döljde sjukdomar som man a priori inte skulle ha misstänkt fanns i fruktträdgården (skorv, …), samt att precisera hur dessa ska observeras, ii) att påvisa en mycket stor genetisk variation inom aprikosresurserna och därmed visa på betydelsen av den genetiska basen för förmågan att odlas med låga insatsnivåer, samt dess potentiella inverkan på de förädlingsstrategier som tillämpas, samt iii) att ur ett experimentellt metodologiskt perspektiv visa att undersökningen av känsligheten för sjukdomar som leder till att fruktträdgården dör (bakteriell canker, ESFY…), inte rimligen kunde genomföras i odlingar med låga insatsnivåer, utan att riskera att få ofullständiga försöksuppställningar som mycket snabbt skulle bli oanvändbara, att valet av uppställningar i upprepade block visade sig vara en praktisk och effektiv lösning för att förstå de förväntade effekterna samt behovet av uppställningar på flera platser och över flera år.