Gräs i franska prärier: arter, biologisk mångfald och foderkvalitet

Gräsväxter (Poaceae) utgör 77 % av växtarterna på franska betesmarker, med en biologisk mångfald som varierar mellan 10 och 40 arter per provruta. Prärier med flera arter – som innehåller minst tre arter från två familjer – är mer motståndskraftiga mot klimatförändringar och säkerställer en stabil foderproduktion. Viktiga grupper inkluderar gräs (t.ex. rajgräs, svingel), baljväxter för kvävefixering och olika växter som förbättrar den ekologiska stabiliteten. Gräs återhämtar sig genom skottbildning, har ihåliga stjälkar och långsträckta blad och är mest näringsrika före axbildning, med en stjälkhöjd på 10 cm som kritisk tröskel. Arter som italienskt rajgräs och svingel uppvisar högt näringsvärde. Hästar föredrar gräs framför baljväxter, med artspecifika preferenser. Egenskaper som produktivitet, jordtolerans och rostmotstånd varierar mellan arter som Dactyle, Vulpin och Brome stérile. Hökvaliteten försämras på magra jordar, och överbetning har minskat förekomsten av vissa arter. Viktiga referenser: Pottier et al. (2012), Hubert & Pierre, Martin Rosset.