Karta över den geografiska utbredningen av CaLsol-haplotyperna i Europa

”Candidatus Liberibacter solanacearum” (Lso) har påvisats i flera viktiga odlingsväxter som tillhör familjerna Solanaceae (potatis, tomat, paprika och tobak) i Amerika och Nya Zeeland samt Apiaceae (morot, selleri, persilja och palsternacka) i Europa. Fylogenetisk analys med hjälp av en kombination av 16S rRNA, 16S-23S rRNA intergenisk spacerregion (ISR) och 50S ribosomalt protein-gensekvenser visade att Lso-bakterierna som påträffats i olika geografiska regioner var mångskiftande och kunde hänföras till fem separata klader: haplotyp A, B, C, D eller E (Nelson et al., 2011; Teresani et al., 2014). Lso-haplotyperna A och B, som är associerade med zebrachipsjukdomen hos potatis (Secor et al., 2009) och överförs av bladlössarten Bactericera cockerelli, förekommer inte i Europa. Däremot är Lso-haplotyp C (LsoC) är associerad med morotsgulningssjukdomen i Nordeuropa, där den överförs av morotsbladlösset Trioza apicalis och orsakar allvarliga skördeförluster hos morötter på grund av de samtidiga effekterna av bakterieinfektionerna och bladlössets skador (Munyaneza et al., 2010; Munyaneza et al., 2011; Nissinen et al., 2014). LsoC har också rapporterats infektera morötter i Sverige, Norge och Tyskland (Munyaneza et al., 2010, Munyaneza et al., 2012a; Munyaneza et al., 2012b). I södra Europa har Lso-haplotyperna D och E (LsoD respektive LsoE) rapporterats infektera morötter, selleri, palsternacka och persilja och överförs av bladlössarten Bactericera trigonica (Alfaro-Fernandez et al., 2012; Nelson et al., 2013; Teresani et al., 2014; Alfaro-Fernandez et al., 2017; Antolinez et al., 2017). Även om Lso har påvisats i Frankrike återstår fortfarande karakteriseringen av haplotyperna och deras utbredning att fastställa. Det huvudsakliga syftet med denna studie, som genomfördes inom ramen för uppgift 3b i projektet, var därför att förbättra kunskapen om utbredningen av Lso- haplotyper i Europa.